"H.C. Andersens bästa sagor"

Ursprungligen publicerad på min personliga blogg, Herrens Hammare!

/ FÖRFATTARE: H.C. Andersen / TITEL: "H.C. Andersens bästa sagor" / FÖRLAG: Opal / GENRÉ: Sagobok / SPRÅK: Svenska / FORMAT: Inbunden bok / ANTAL SIDOR: 220 /

Det här en mycket fin sagobok och de som läst min blogg innan vet att jag inte köpt den för att läsa för världens coolaste systerdotter, som i sanningens namn är för ung för den, utan för att läsa den själv.

Vad man får i den här boken är 12 fina sagor av varierande längd med mycket fina illustrationer i färg av Svend Otto S. Alla de bästa sagorna är här, mina favoriter är Tummelisa och Elddonet.

Jag hade läst eller hört de flesta innan jag köpte boken, men ett par sagor är nya för mig, nämligen Snögubben, Granen och De vilda svanarna, varav den sistnämnda är den bästa, även om de andra två inte är dåliga.

Anledningen till att undertecknad, en åldrande gammal skinnskalle i övre delen av 30-årsåldern läser den här boken är av många olika skäl, inte bara för att jag gillar sagor. Till att börja med skrevs dessa sagor under en tid, 1800-talet, då det varken fanns radio eller tv, för att inte tala om internet, och sagor var nåt som även roade äldre folk. Man samlades och berättade skrönor för folk och H.C. Andersens sagor roade säkert folk i högre ålder än en själv, nåt som gjorde att de fick ha nåt mer i sig än dagens putti-nutti-Disney-stylee. En del av sagorna är rätt grymma. Häxor får huvuden avhuggna och så vidare.

Denna råhet tror jag gör sagorna lämpade för barn runt 6-7-årsåldern, men jag rekommenderar verkligen alla som har barn i den åldern att köpa den här boken och läsa sagorna för sina barn, särskilt om ni är östdanskar, det vill säga skånelänningar. Dels för att det är fina sagor, dels för att det är en del av vårt östdanska kulturarv.

Jag har jobbat inom barnomsorgen och sett globaliseringen inom kulturen slå ut vår klassiska sagotradition och i dess ställe få Disneys kommersialiserade versioner av klassiska europeiska sagor, varav Den lilla sjöngfrun är ett fint exempel på hur dåligt det kan gå när dollarn får bestämma. Sagorna i Disneys version slutar alltid lyckligt och inte bara det hemska är bortcensurerat, utan även sensmoraler och vanlig hederlig, gammal moral och fromhet, vilket det finns mycket av i Andersens sagor.

Kort sagt, att som östdansk läsa de här sagorna är att upptäcka en del av sin kulturella identitet. Vi må vara svenskar rent medborgerligt, men kulturellt är vi, trots snart 400 år av förtryck från Sverige, östdanskar. Internet och globaliseringen gör att vi förlorat allt mer av vår östdanska identitet och tiden börjar rinna ut. Snart är vi inte ens svenskar. Det är dags att återupptäcka och reklejma vårt östdanska kulturarv. Jag funderar till och med på att gå en studiecirkel i danska språket.

Även om den östdanska identiteten är orsak nog att läsa H.C. Andersens sagor, är det för mycket att läsa in en nationalist i honom (och jag ser mig heller inte som dansk nationalist). Sagorna utspelar sig aldrig i ett namngivet land och i ett par av sagorna är huvudpersonerna invandrare.

Nej, Andersen ville roa, men han hade även ett par sensmoraler. Den första, som är genomgående i alla sagor, är outsiderns synvinkel. Vilket det skrivits mycket om och som Den fula ankungen är det mest kända exemplet, varför jag inte tycker det är så nödvändigt att kommentera det här. Tänker bara säga att sagorna säkert kan trösta själen hos den som känner sig utanför i samhället, oavsett om det är ett mobbat skolbarn, en arbetslös ungdom eller en gammal alkis.

Det som däremot slog mig och som jag inte hört så många kommentera är det faktum att en hel del av de sagor som finns med här är halvt politiskt sprängstoff för den tid då sagorna skrevs.

Danmark hade avskaffat adelsväldet, om jag inte har fel, i slutet av 1700-talet och under 1800-talet växte en rikare storbondeklass fram på landet och i städerna växte en välbärgad borgerlighet fram. Dessa hade ingen makt och det retade dem. Andersen skrev för dem. I många av sagorna är de som allierar sig med kungamakten skurkar, medan enkla soldater, mindre klyftiga bönder och så vidare, blir gemål åt prinsessor. Andersen skrev för vanligt folk.

Jag tycker, som sagt, att alla östdanskar bör läsa den här boken, men även alla andra. Dessa sagor är inte bara danskt kulturarv, utan en del av den kristna civilisationens allmänna kulturskatt.

Det är glädjande att ett i dessa Disney-tider förlag satsar på att ge ut den här boken och de skall ha all respekt och tacksamhet för det! Köp den!

En så här pass bra bok får solklara 100% i grad av tillfredsställelse!